Utsidan glöder, insidan blöder.

Som en ofrivillig flashback.
Som att det inte påverkat mig det minsta.
Som att jag skakat av mig det och gått vidare.
Som att det aldrig föll av och nu sätter sina spår.
Jag är hel, men sliten
Jag är frisk, men skadad.
Jag är glad, men ledsen.
Jag tar inte åt mig, men grinar illa ändå.
Jag är oberörd, men sårad.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback