jag önskar att jag kunde säga att hon förstod
men det är ju inte det, jag vill nog bara ändra sanningen
kvar står jag på samma plats, den som skrämt mig men som nu visat sig va trygg
blickar ut, ser grenar och träd, ängar och liv
tidens klocka inger hopp om liv i grönt, i höst kommer gråvita tvivel tillbaks

vänder innåt igen och blickar bakåt
jag är blödig och nostaligsk, naiv nog att tro att de hjälper med att byta miljö
en plats jag aldrig känt får bekanta sig med steg som måste tas
väntar på bekräftelse och förståelse, från ingen alls