Många gånger har jag sett över min dos jag får dagligen med sport, antalet timmar, minuter och sekunder jag tillbringar, inte bara då jag på plats eller framför tv'n följer dom, utan även innan och efter match, då det letas fakta och senaste nytt.
Många gånger känns det som att man flyr in i en fantasivärld när man ser på sport, som att fly verkligenheten för ett tag.
Det är en kick att bli fullständigt uppslukadav något man älskar.

Men ibland kan det faktiskt gå någon dag utan att jag följer favoritlaget och jag måste erkänna att det är skönt, men när man väl är där igen för att följa laget i ens hjärta är det alltid med skräckblandad förtjusning, "skräcken" att förlora, förtjusningen att vinna.

Djurgården är min Gud.
Stadion och Hovet min kyrka.
Min relation till klubben är religös.
Hur jag än vrider och vänder så är det värt det.
Varenda timme, minut, sekund och hundradel.