Bara förnamnet. Onödig energi som går åt.

Olusta, kan man väl kalla det. Jag känner inte för någonting. och det känns precis som allting aldrig ens betytt nånting. Hur kan man känna sig så "svart", så blank, precis som man är genomskinlig och alla kan se igenom en.

Jag tycker inte synd om mig själv (så att du vet, det vill jag bara pointera) söker inte Er jävla sympati, eller tröst. Vill bara vara ifred. Vill få ur mig aggressioner. Vill spotta och fräsa. Sätta en huligantuta i örat på nån. Stämpla någon med dobbarna riktigt, riktigt hårt. Jag bubblar, kokar och tänker inte ens längre på vad folk tycker. Jag borde göra mitt till det egna, dela med mig mer av mig själv, inte stänga folk ute och öppna mig mer,borde egentligen supa mig redlös full, riktigt jävla packad och lyssna på lasse och stirra in i ett brinnande ljus! Men nu sitter jag här & bara spänner repet på denna snara...