...

Vaknar upp, inser vad jag gjort, inser vad jag släng bort.
Allt jag planerat göra rinner ut i sanden och saker som normalt tar fem minuter klarar jag inte ens av.
Ingenting är värt något, ingenting.
Osäkerhet rispar mot själen och får mina händer att darrar.
Jag blir rädd för mig själv.
Spegeln agerar ett otäckt monster.
Jag flyr, återigen flyr jag, bort från allt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback