Nu är det ungefär en vecka sen förkylningen bröt ut, och den har inte direkt gett med sig ännu. Den här veckan har vart tung på många plan, uteblivna träningar känns tungt och tråkigt, dessutom gjorde inte mötet på arbetsförmedlingen mig mycket positivare.
Jag fick massa uppgifter från min handledare, hon verkligen spelade ut hela sitt register.
" -Du behöver inte sitta åtta timmar framför datorn och söka jobb" säger hon, varpå jag svarar " -Det räcker med fyra eller?!" jag antog att hon skulle förstå min ironi men hon svarar; " -Ja, det är ungefär lagom!" och pappren hon gav mig, ljög heller inte om att det behövs läggas ner en massa tid, energi och massor av kreativt arbete.
Nu låter jag slö och en anning gnällig, jag vet, jag är även fullt medveten om det.
Men jag gick inte dit för att gå hem med dubbelångest, som jag fick göra, utan snarare få en skjust framåt i allt vad livet har att erbjuda, nu blev det inte så, men jag måste fan ta tag i det här, det blir väl knappast värre iallfall. Jag behövde få ut lite psykiska påfrestningar och det funkar ganska bra via skrift. Det har inte lagt sig men det gör det säkert. tids nog!

Arrivederci!