Igår var det julafton, ingen nyhet precis, men det är något ovist med jular, nämligen var dom ska firas, för mig och mina syskon åtminstonde.
I år var det hos Gunnars föräldrar, alltså min mammas sambos...hur som helst  vi var ca: 10 personer som under julaftons eftermiddagen- och kvällen åt, drack, pratade och skapade en någorlunda trivsam harmoni att fira jul i.
Jag tror folk med skilda föräldrar, folk som bara har den ena föräldern vid livet, eller dom som är fosterbarn etc. har en väldigt kluven bild av hur julen borde se ut.
Själv minns jag när hela familjen firade hos mormor och jag blev livrädd när tomten kom och knackde på deras altanfönster!
Julen är inte längre någon tid då julklappar spelar den största rollen, ja kan till och tycka att det är roligare att ge än att få!
Jag hade helt klart mycket hellre åkt någonstans där man slapp fira, ska inte säga att jag genomlider den men jag kan klara mig utan den, faktiskt, den är säkert mysigt och allt det där, men jag har verkligen tappat gnistan för att verkligen längta och uppskatta julen ordentligt!
Måste dock säga, att för Simon som fyller år den 23 december kommer nog julen alltid vara speciell, det märks även nu, så jag missunnar ingen som uppskattar julen!
För det är en högtid och ska firas!