Fast jag har mitt eget liv, drömmer jag om dig lite till..

Du är allt jag ser
Du är allt jag tänker på
Din närvaro fyller mig av lycka som solen när den kommer om våren
Din frånvaro sänker mig som en knouk-out i ringen
Varje gång vi tar farväl gör det ont, men samtidigt får det mig att längta ännu mer tills vi ses nästa gång
För varje gång vi träffas stärks mina känslor för dig
Du är början på något nytt, något vackert.

Your higher power may be Jesus Christ or God
It doesn't really matter much to me
without each others help there ain't no hope for us
I'm living in a dream of fantasy
How would I live for you otherwise?
Tell the truth I want to know everything
Even if it hurts
So make it more evil to wonder than to know
Tell me.

I en nedlagd hamnstad
full av misstro och ohållbarhet
mötte jag min kärlek

Min älskling är som ett tomtebloss,
som ett tomtebloss lättantändlig.
Hon brinner hett när hon sprakar loss.
Min älskling är som ett tomtebloss,
som ett tomtebloss lättantändlig.

Som en mila röd är min älsklings glöd,
men ingen glöd är oändligt
Kallt är det för kolaren när milan är död.
Min älsklings glöd är så röd, så röd,
men ingen glöd är oändlig.

Min älskling är som ett tävlingslopp
där ingen av oss kan vinna,
där ingen hinner den andre opp.
Min älsklings älskog är ett tävlingslopp
där ingen av oss kan vinna.

Ja, kärleken är som ett tomtebloss,
som ett tomtebloss lättantändlig.
Den brinner röd när den drabbar oss.
Min själ, jag är som ett tomtebloss
och ingen glöd är oändlig.

Cornelis Vreeswijk - Tomtebloss

Suttit å lapat sol på farsans balkong med spotify i 2.1 högtalarna!:D

Snart är vi där, snart upplever vi allt det här igen!

Jag känner mig lite spänd för den här veckan.
Men samtidigt glad på nått sätt.
Det kanske är spänd nervositet, en blandning mellan förväntan och har förväntningar.
Att de är vår i luften får väl ses som en starkt bidragande orsak.
Det är som att jämföra en mulen dag med en solig, då är det ingen tvekan om vilken av dagarna man minns bäst.
Fint väder skapar positiv energi, våren skapar inspiration och sommaren skapar förväntningar.

När jag blickar ut över den halvt skugglagda parkeringen där majoriteten av bilarna fortfarande står kvar trotts att klockan är över elva på förmiddagen, så börjar jag fundera på om alla andra också lediga eller är dom bara arbetslösa, sjukskrivna, soc. fall eller föräldralediga kanske någon jobbar hemifrån.
Det finns nog någon ur varje kategori.
Efter att ha bott här i snart sex månader börjar jag känna mig hemmastadd, jag känner inte längre att de är jobbigt att bo längst ner, man vänjer sig helt enkelt, det är väl snarare en fördel att man har en liten  uteplats om man vill grilla i sommar, vilket man inte får göra på bakongerna.
Det gäller att se det posotova i saker och ting.
Och skulle det börja brinna skulle jag slippa offra mina lakan för att rädda mig, jag kan bara springa ut i det fria helt sonika.

Imorgon har jag lovat min syster att ställa upp som modell i hennes prov inför gesselbrevet.
Jag börjar få lite ångest för hur jag kommer se ut i den nya frisyren som hon helt och hållet väljer, inte för att jag inte litar på henne utan hur min huvudform accepterar den nya frippan.
Men men dt blir säkert bra, dumt att oroa sig i förväg;)

Lars. kära Lasse Winnerbäck.
Så mångar gånger som du gett mig en fet krisstämpel och jag vänt och sakta gått in i mig själv, lika många gånger har  du gett mig hopp, en mening med saker och en känsla av att inte låta tvivlet ta över.
Du sjunger om låghus, El-ljusspår, att släntra hem klockan fem, att bli bränd och att bränna, att hitta sin egen väg, att tro på godhet och bättring, att se drömmar komma och gå, att fly, att åka iväg, att komma hem, klistrade löv i oktober, att tjuvröka och gömma vin, om doften från husmanskost, att ge sitt hjärta och att få det bestulet, från nyponbuskar till svarta öl på irland, till någon som drunknat i sin latte på stureplan.

Det duggar verkligen inte tätt mellan mina inlägg och ännu mer sällan mellan gångerna när jag skriver något vettigt. Men nu så lämnar jag några rader igen. Jag vill skriva oftare, jag har så mycket tankar och funderingar att jag lätt skulle kunna ett antal A4:a varje dag. Det finns många frågor jag vill men inte alltid kan ställa.
Går väl att sammanfatta ungefär såhär:

And now the truth. I admit that I am shy. What scares me is that sometimes I'm afraid of the truth. To hear that I am not enough. That you might want to have anyone better than me. Attributed to him that they do more evil to wonder than to know. So in the end is always the truth the only right one. So my heart I promise you to always be honest with you!

Grattis till körkortet! Tanken slog mig när jag åkte med dig till träningen förra veckan, tiden går fort, en sann klyscha. Återigen grattis kära syster!