Första gången jag hörde den här låten var för fyra år sen.
Liksom idag faller snön tungt, skillnaden är mörkret, det var natt eller möjligtvis morgon och jag gick hem, lycklig, ledsen, glad och  förtvivlad för att jag trotts allt var i ett vägskäl, men det var ju altid nått, eller kanske är jag bara sentimental när jag tänker tillbaka.
Trotts att den släpptes hösten 96 var det över tio år efter som tonerna och texten nådde fram i mitt huvud och framkallade ett slags eufori. Något som inte kan liknas vid något annat.

Eufori är undermåligt en kväll som denna då man skakat Lasses hand. Tack Anna!

Lars. kära Lasse Winnerbäck.
Så mångar gånger som du gett mig en fet krisstämpel och jag vänt och sakta gått in i mig själv, lika många gånger har  du gett mig hopp, en mening med saker och en känsla av att inte låta tvivlet ta över.
Du sjunger om låghus, El-ljusspår, att släntra hem klockan fem, att bli bränd och att bränna, att hitta sin egen väg, att tro på godhet och bättring, att se drömmar komma och gå, att fly, att åka iväg, att komma hem, klistrade löv i oktober, att tjuvröka och gömma vin, om doften från husmanskost, att ge sitt hjärta och att få det bestulet, från nyponbuskar till svarta öl på irland, till någon som drunknat i sin latte på stureplan.

nått som inte va IKEA. du säger väl till om jag ska gå. mexitegelvillorna. det skälvde när du rörde vid mig. när hösten kommer och tiden gått för fort. när allt känns på rutin och redan gjort. jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst. men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en gloria. Vad du än gör ta inga råd från mig. lägg nått svalt på min panna o lär mig gå på vatten. innan mörkret faller, ska jag lämna några varma rader. res mig upp ge mig lust att hänga på. det måste komma nått bra ur allt. snusförnuftigheter. min älskling har ett hjärta av snö. ljuset varar bara några timmar. från kylan in i värmen. hennes gröna ögon gör mig matt. jag var virrig och trött, jag var sliten och nött. dricker glögg med balkongdörren öppen inatt. hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin. att komma hem är som att resa i tiden. tror att jag sakta börjar se en kontur. vart tog den elden vägen. alla drömmer vi om lyckan, som om livet blivit fel. det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit. en vacker dag blir ingenting som förr. det här är helvetets förgård. du går inte ensam genom dunkla rum. fast jag har mitt eget liv, drömmer jag om dig lite till. jag älskar mitt meningslösa liv. Hur är ditt liv? ag älskar mitt meningslösa liv. Hur är ditt liv? man saknar inte sånt som man har. man säger tid är pengar, men tid är ju gratis vad jag vet. ta din packning över gränsen och kom hit. nånstans har man i alla fall kommit om man vet vad man behöver. som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv. den vinner som är trägen den förlorar som ger upp. du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet du lever för stunden, precis som jag. om vi förlorar varandra här i vimlet, så minns att jag står bakom dig. den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet. jag glider ifrån allt, vad var jag en gång, jag förlorar mitt fokus vad drömde jag om. jag ser mig i spegeln det är en dålig dag, är det honom jag känner, är det han som är jag?
jag är arbetslös och meningslös, men jag lever glad ändå för jag har valt att för en tid få leva så. hon kommer från främmande vidder, hon stannar hos dig som en dröm. hon vänder sig om när du vunnit o solar i glanser. när du träffat botten, kom ihåg mig då. hon äger styrkan du alltid trodde va din. för om det finns prinsessor, så måste jag bli en prins hon gör silver av damm. hon gör honung av salt. det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu. "vi vill ha ett bättre Sverige." åh fan! Inget värt nåt, som inte inger hopp. jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns. jag ger upp jag orkar inte bli besviken. ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån. jag ville hitta Söndermarken. du kan dränka dig i minnen, eller litervis med vin. det här är brustna hjärtans höst. vi har solen i ögonen och spilld mjölk överallt. som att försöka dansa med en myndighet. jag tror på duvan som vet vart den ska. jag tror på godhet och bättring. himlen faller ner, det svider till där kniven skar. jag är ingen soldat, har inga vapen att ta till. stackars mannen med medalj - som bara puttsar sina minnen. det börjar visst bli höst, och den är lika spottad på som begagnade bröst. gråa dagar skyndar aldrig på. jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara, en av alla dom. det är svårt att balansera mellan trygghet och panik. och ibland är allting kaos, och jag blir mörkrädd mitt på dan. du är svår att leva utan, jag är svår att leva med. tidvis. löven ligger klistrade mot marken. jag är hög nu sen den dagen när du kom, jag är hög nu och kan inte somna om. nyponbuskar. det kasnke blev en liten omväg men vad spelar sånt för roll. där allting var modern runt sjuttisju. allting runt omkring mig gick i ultrarapid. det är lätt att hålla käften o svårare att säga som det är. jag ser hur du tänker på nåt hur du längtar dig bort som en fågel i bur. jag ger min själ till händer som ger och inte trycker, jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker. letar mönster i gatan, ibland ser jag ett system, ibland ser jag vart jag skulle, ibland ser jag bara sten. sagan är slut, jag sätter punkt för sista raden.