Första gången jag hörde den här låten var för fyra år sen.
Liksom idag faller snön tungt, skillnaden är mörkret, det var natt eller möjligtvis morgon och jag gick hem, lycklig, ledsen, glad och  förtvivlad för att jag trotts allt var i ett vägskäl, men det var ju altid nått, eller kanske är jag bara sentimental när jag tänker tillbaka.
Trotts att den släpptes hösten 96 var det över tio år efter som tonerna och texten nådde fram i mitt huvud och framkallade ett slags eufori. Något som inte kan liknas vid något annat.