Jag känner mig lite spänd för den här veckan.
Men samtidigt glad på nått sätt.
Det kanske är spänd nervositet, en blandning mellan förväntan och har förväntningar.
Att de är vår i luften får väl ses som en starkt bidragande orsak.
Det är som att jämföra en mulen dag med en solig, då är det ingen tvekan om vilken av dagarna man minns bäst.
Fint väder skapar positiv energi, våren skapar inspiration och sommaren skapar förväntningar.

När jag blickar ut över den halvt skugglagda parkeringen där majoriteten av bilarna fortfarande står kvar trotts att klockan är över elva på förmiddagen, så börjar jag fundera på om alla andra också lediga eller är dom bara arbetslösa, sjukskrivna, soc. fall eller föräldralediga kanske någon jobbar hemifrån.
Det finns nog någon ur varje kategori.
Efter att ha bott här i snart sex månader börjar jag känna mig hemmastadd, jag känner inte längre att de är jobbigt att bo längst ner, man vänjer sig helt enkelt, det är väl snarare en fördel att man har en liten  uteplats om man vill grilla i sommar, vilket man inte får göra på bakongerna.
Det gäller att se det posotova i saker och ting.
Och skulle det börja brinna skulle jag slippa offra mina lakan för att rädda mig, jag kan bara springa ut i det fria helt sonika.

Imorgon har jag lovat min syster att ställa upp som modell i hennes prov inför gesselbrevet.
Jag börjar få lite ångest för hur jag kommer se ut i den nya frisyren som hon helt och hållet väljer, inte för att jag inte litar på henne utan hur min huvudform accepterar den nya frippan.
Men men dt blir säkert bra, dumt att oroa sig i förväg;)