Du & jag borde lagt ihop ett och ett, oftare. Kanske är det ålderskillnaden som spelar roll, jag känner igen mig i dig, oftast har vi samma tankesätt, bara att vi agerar lite olika, ofta envisas jag envist med att försöka hjälpa dig, jag blir ju så ledsen av att se dig misslyckas, också elättad när du lyckas, jag lever mig kanske in för mycket i din situation, en aning överskyddande, en slags ängel på din axel, ingen skulle någonsin få göra dig illa, jag va alltid glad för din skull, du är något jag kallar en bästa vän, någon jag kan vara mig själv med, du måste inte ha bekräftelse som många andra i dagens samhälle, du ställer upp med tid och ibland pengar, det viktiga för dig är att familjen mår bra, du är en trygghet för många i din omgivning, du kanske inte alltid är mest framträdande i alla situationer, men många har dig som exempel när dom beskriver lugnet och tryggheten, du finns alltid med där någonstans, tar det som det Kommer och ger ditt stöd när de kommer till pass, att du tar en plats i mitt ställe gör bara att jag gläds åt din framgång, ibland känns de faktiskt som jag upplever saker genom dig, även fast jag vet att det inte är så, men på något sätt känns det fortfarande som du behöver min hjälp med att knyta skridskorna, det är ibland svårare än man tror att släppa taget, du är min bror, jag är överbskyddaren i historien, precis som du själv kanske upplever, får du är Uusmann själv storebror, jag kan ibland avundas dig att du haft någon att se upp till, något äldre syskon, fungerade som riktmärke för vilken väg man ska gå eller undvika, du betyder inte mer för mig än dom andra, bara att du mer är som min vän, min bästa vän. Bara du kunde släppa taget och förstå dina möjligheter, kanske öppna dig och berätta vad som tynger dig, det känns som du bär på något, jag önskar bara jag visste vad de är så jag kan hjälpa dig, även fast du är min bäste vän, är du också en lillebror som jag ska hjälpa, skydda och tillrättavisa genom livetsvägskäl.