Mellan hopp och förtvivlan...Det som döljer sig mellan hopp och förtvivlan..
där nånstans, någonstans inom mig, går en gräns en gräns, en gräns skör som en tråd, tunn som en bubbla, drar eller petar någon på så... poof
Stänger ögonen.
När jag öppnar dom igen är dom fyllda av tårar, de smakar salt när jag räcker ut tungan mot kinden, försöker tänka positivt, men jag ser bara det hemska, men jag förtränger det onda tankarna med minnena från när vi dansade salsa, badade bubbelbad, tände ljus, åt middag framför alla tv-serier vi plöjde igenom, kom hem med Leon, överaskade varandra med blommor ibland helt utan anledning... utan bara för att.
Förresten så minns jag allt tillsammans med dig med oerhörd värme och glädje, mitt <3
Nästintill obeskrivligt vacker var du sänd som en gåva från ingenstans, med risk för att låta fri religös så var det som att Gud helt plötsligt fanns, än idag tackar jag honom, än idag ber jag till honom, han gav mig det finaste någon har gett mig!
Du, jag älskar dig, tyvär kan jag inte skriva "kom hem nu" men jag kan åtminstonde säga kom tillbaka, ta min hand och visa mig vad kärlek är, kyss mig ömt, ruffsa mitt hår, smek mig över kinden oh kyss mig på halsen.
För en sak ska du veta, jag är din att slita ut!
Jag Älskar Dig!
Kommentarer
Trackback