Halmstad - Djurgården 3-0.
Tre noll och uppgivenheten talar sitt tydliga språk.
Orkar inte bry mig just nu känns det som, vill bara glömma och gå vidare, nu låter det som att det är någon som sårat mig, och till viss del är det faktiskt så.
För jag älskar verkligen Djurgården (Winnerbäck och Arsenal också till viss del). Det är min passion.

Alla har sin hobby!
Och nu är det så att jag blir salig när jag hör Lars Winnerbäcks ljuva stämma, jag får gåshud av att stå på stadion och höra  "Sjung för gamla djurgå'n".
Någonting har gjort mig till den jag är idag. Jag söker fortfarande svaret.

Arriverdeci