Arsenal och Djurgården. Två av lagen jag brinner för.

Det är kanske lättare att relatera till det senare, eftersom jag upplevt det mesta som hänt klubben under 2000-talet.
Djurgårdens som förening har firat stora triumer i båda dessa sporter och 2001 fick jag bevittna Djurgårdens andra raka SM-Guld i ishockey med finalseger över Färjestad. Ett fantastiskt ögonblick inför ett fullsatt globen, 13.850.

Samma år som Djurgårdens sm-guldet i ishockey tog sig fotbollslaget tillbaka till allsvenskan.
Säsongen slutade med en andra plats,  2002 kom det efterlängtade sm-guldet, 36 års väntan var över och med spelare som Kim Källström, Andreas Isaksson och Stefan Rehn, kunde Zoran Lukic kosta på sig att säga  "-Vi kommer att leda serien från start till mål" Zoran fick rätt, dom tappade visserligen serieledningen två gånger, men kunde inkassera ett andra raka sm-guld.
2004 var smaken av guld mer en baksmälla och Djurgården slutade långt under förväntan. undantag för Juventus matcherna i kvalet till Champions league.
Året efter införskaffade jag mig mitt första säsongskort någonsin, tillsammans med två kompisar så skulle jag se alla hemmamatcher, så förväntningarna var på topp.
Djurgården var tippat att hamna i mitten utav tabellen, men det hela gick över förväntan och i oktober 2005 efter en match mot Elfsborg som Djurgården vunnit med 8-1(!) (Dembo gjorde mål på straff) så kunde Djurgården se sig som mästare för tredje gången på 2000-talet!
Efter och emellan dessa sötebrödsdagar så har jag även upplevt mycket tråkigt inom Djurgården också, missade slutspel och derby förluster hör också till historien, men Djurgården är och förblir alltid klubben i mitt hjärta.

 "Alltid - oavsett, förevigt Djurgården"